Vitryssland gränsar till Ryssland, Ukraina, Polen, Litauen och Lettland. Efter Sovjetunionens upplösning följde en period av demokrati men sedan 1994 styr president Aljaksandr Lukasjenka landet med järnhand.
Liksom flera andra före detta sovjetstater har Vitryssland starka band till Ryssland. Landet är bland annat beroende av rysk olja och gas. De historiska banden västerut är också starka, men staten sanktionerar en historieskrivning av sovjetiskt snitt, med tonvikt på ryskt inflytande. Alternativa perspektiv motarbetas aktivt. På senare år har dock relationen till Ryssland blivit mer spänd, vilket i förlängningen även kan öppna upp för andra historiska synsätt. I Vitryssland regleras den officiella historieskrivningen mer av regimens dagsaktuella politiska förehavanden än av vetenskapliga hänsynstaganden.
Den vitryska ekonomin domineras helt av staten. Arvet från sovjettiden är påtagligt och grundläggande reformer har i stort sett har uteblivit. Få utländska företag vill investera i landet, och staten vill inte heller avhända sig makten över det ekonomin. Trots utbredd ineffektivitet och tydliga planekonomiska inslag var tillväxten dock länge relativt god. Fördelaktiga priser på ryska energiråvaror är sannolikt en stor del av förklaringen. Från 2008 och framåt har ekonomin dock genomgått svåra kriser. På grund av den negativa politiska utvecklingen i samband med presidentvalet 2010, återinförde EU ekonomiska sanktioner och reserestriktioner mot vissa vitryska företrädare.
Demokrati- och människorättsrörelsen
Efter valet 2010 är de krafter som verkar för ett demokratiskt Vitryssland hårt ansatta. Trycket mot civilsamhället är nu högre än någonsin tidigare år under de dryga femton år Lukasjenka suttit vid makten. Att öppet kritisera regimen kan bland annat leda till förföljelse, husrannsakningar, tunga rättsprocesser och hårda fängelsestraff. Vitryssland är till exempel det enda europeiska land där dödsstraff fortfarande tillämpas.
Den politiska oppositionen är svag och vitrysk media är med några få undantag helt under statlig kontroll. Antalet personer med tillgång till internet är begränsat men växer för varje år. Samtidigt gör myndigheterna vad de kan för att stoppa misshaglig information. I samband med protestdemonstrationer och politiska val blockeras ofta oppositionens hemsidor. Alla partier och organisationer måste registreras för att kunna verka lagligt, samtidigt står en mängd byråkratiska hinder i vägen. Oönskade organisationer nekas officiell registrering och tvingas lägga ned verksamheten eller gå under jorden. Några organisationer verkar öppet utan registrering, med alla de risker det medför.
I dagens Vitryssland är människorättsförsvararna utan tvekan en av de viktigaste demokratiska krafterna. De ser som sin primära uppgift att uppmärksamma och agera mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Därigenom fungerar de hela tiden som en viktig informationskälla för människor såväl i Vitryssland som i utlandet. De vitryska människorättsförsvararna är i stort behov av stöd utifrån.
Östgruppens samarbetsorganisation Vjasna
Vjasna, som betyder våren på vitryska, är en av Vitrysslands främsta människorättsorganisationer. Organisationens tålmodiga och noggranna arbete med att dokumentera överträdelser mot grundlagsskyddade mänskliga rättigheter har länge retat regimen. 2003 drogs Vjasnas registrering in, vilket i praktiken betyder att dess medarbetare riskerar långa fängelsestraff. Under 2011 har trycket mot organisationen ökat ytterligare med mediala smutskastningskampanjer mot nyckelpersoner. Kulmen nåddes under hösten då Vjasnas ordförande Ales Bjaljatski arresterades och en politiskt motiverad rättsprocess inleddes. I november föll domen: fyra och ett halvt års fängelse, dryga böter (motsvarande mer än en halv miljon svenska kronor) och konfiskering av både personliga och nära anhörigas egendomar. Ett mycket hårt slag, som regimen förmodligen hoppas skall tjäna som avskräckande exempel för hela det oberoende civilsamhället i landet.
Belarus eller Vitryssland?
Officiellt heter landet i Sverige ”Vitryssland” men alltfler med kännedom om situationen väljer istället att använda ”Belarus”. På Östgruppen använder vi bägge benämningarna då ”Belarus” ännu är relativt okänt i breda folklager. Vår viktigaste prioritet är att nå ut med aktuell information om situationen där. För mer information om namntvisten följ länk till relevant avsnitt på belarusbloggen.
Senast uppdaterad 2012-02-20


