Det europeiska människorättssystemet

Europakonventionen – ett förpliktande skydd för mänskliga rättigheter

Europakonventionen undertecknades 1950 av de dåvarande medlemsstaterna i Europarådet. År 1953 trädde konventionen i kraft sedan den ratificerats av tio stater.

Konventionen bygger på FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna, men innebär till skillnad från denna ett rättsligt åtagande för dem som ratificerat den. Tanken med konventionen är att förpliktiga de deltagande staterna att följa de mänskliga rättigheterna och samtidigt möjliggöra en övervakning av hur staterna uppfyller sina åtaganden.

Bland de rättigheter som tas upp i Europakonventionen återfinns rätten till liv och personlig frihet, rätten att inte utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling, rätten till domstolsprövning och till en rättvis rättegång, rätten att inte dömas till straff utan stöd i lag, rätten till yttrandefrihet och rätten till ett effektivt rättsmedel.

Att ratificera Europakonventionen är numera ett villkor för att kunna vara medlem i Europarådet. Alla medlemsstater har alltså åtagit sig att respektera de rättigheter som stadgas i Europakonventionen.


Europadomstolen övervakar att Europakonventionen följs

Europadomstolen – där varje medlemsstat i Europarådet har en egen representant – behandlar bland annat enskilda klagomål från individer som anser att deras rättigheter kränkts av en stat som ratificerat Europakonventionen.

För att ett fall ska tas upp av Europadomstolen krävs att den klagande först har uttömt alla rättsmedel på det nationella planet. Europadomstolen fungerar alltså som en sista utväg för den som fått sina rättigheter kränkta, men ersätter inte de nationella rättsprocesserna.

Det som Europadomstolen prövar är om den aktuella staten brutit mot någon eller några av Europakonventionens artiklar, inte vilken person som eventuellt gjort sig skyldig till ett övergrepp. Därmed finns det heller ingen möjlighet för domstolen att döma någon enskild person. Detta är istället en uppgift för rättsväsendet i den stat som fälls av Europadomstolen.

Om en stat fälls för brott mot Europakonventionen är den förpliktad att verkställa Europadomstolens dom. Det kan dels innebära ett skadestånd till den klagande, dels en skyldighet att vidta generella åtgärder som kan förhindra att liknande övergrepp upprepas samt se till så att ansvariga kan ställas till svars på nationell nivå.

 

Europarådets ministerkommitté kontrollerar att domstolens domar verkställs

Europarådets ministerkommitté är Europarådets beslutsfattande organ och består av medlemsstaternas utrikesministrar. Utrikesministrarna möts en gång om året, däremellan representeras staterna av en permanent representant, stationerad i Strasbourg, med samma mandat som utrikesministern att delta i beslutsfattandet.

En av ministerkommitténs uppgifter är att övervaka hur medlemsstaterna verkställer de domar som utfärdats av Europadomstolen. Det sker i form av regelbundna möten där verkställigheten av varje enskilt fall värderas separat, utifrån den berörda statens redogörelse för vidtagna åtgärder.