Massakern i Novyje Aldy

« Till “brottsoffer”

« Till “misstänkta krigsförbrytare”

Vid en ”upprensningsaktion” i Groznyj-förorten Novyje Aldy mördades mer än 60 civilpersoner. Soldater gick från hus till hus och sköt ihjäl människor på nära håll eller kastade granater rakt in i bostadshusen. Ingen har ställts inför rätta för massakern.

 

Efter att de federala styrkorna tagit kontroll över Groznyj i januari 2000, genomfördes en rad omfattande ”upprensningsaktioner”. Syftet var formellt att finna och tillfångata väpnade motståndsmän genom identitetskontroller av invånarna.

På morgonen den 5 februari anlände en stor grupp ryska soldater till förorten Novyje Aldy, belägen i stadens sydvästra del. Därmed inleddes också vad som skulle bli en av de värsta massakrerna på civila under Tjetjenienkriget. Totalt mördades mer än 60 personer, de flesta sköts på nära håll med automatgevär, några dödades när soldater kastade in granater i bostadshusen. Överlevande vittnen har beskrivit hur soldaterna också våldtog flera kvinnor i samband med massakern, plundrade civila på värdesaker samt brände ner bostadshus och djurstall.

Europadomstolen har behandlat två fall rörande massakern i Novyje Aldy och fällt Ryssland i båda. Ingen har ställts till svars för de begångna övergreppen, eftersom den ryska brottsutredningen inte säger sig kunna fastställa vilka enheter som gjort sig skyldiga till dem.

 

Musajev m.fl. mot Ryssland

Jusup Said-Alijevitj Musajev befann sig hemma hos sina kusiner när soldaterna kom till samhället. Själv klarade han sig oskadd, men under dagens lopp mördades sju av hans släktingar:

Umar Musajev, 61 år
Jakub Musajev, 50 år
Abdurachman Musajev, 50 år
Sulejman Musajev, 34 år
Alvi Ganajev, 61 år
Salambek Ganajev, 30 år
Aslanbek Ganajev, 34 år.

 

Estamirov m.fl. mot Ryssland

Ruslan Estamirov flydde i november 1999 till Ingusjien. Några av hans familjemedlemmar hade dock valt att stanna kvar i Tjetjenien.

I mitten av februari fick Ruslan veta att familjen i Groznyj blivit mördad av ryska soldater. En släkting hade hittat de döda kropparna. Ruslans pappa Chasmagomed Estamirov och bror Chozj-Achmed Estamirov låg ute på gården. Hans farbror Said-Achmed Masarovs kropp var svårt bränd och låg vid ingången till huset. I ett hörn av tomten låg också liken av broderns fru Toita Estamirova, som var gravid i nionde månaden, och parets ettårige son Chasan Estamirov. Alla kroppar hade skottskador. Huset var plundrat och de smycken som Ruslans svägerska hade burit var också borta.

Morden hade ägt rum samma dag som massakern i Novyje Aldy och Estamirovs familj bodde på Podolskaja-gatan i ett angränsande område.

 

Vem bär ansvaret för massakern i Novyje Aldy?

Massakern anmäldes till militäråklagarmyndigheten i Nordkaukasiska militärområdet. Där avskrev man dock ärendet med motiveringen att inga militärförband varit inblandade eftersom upprensningsaktionen genomförts av specialpolis från Sankt Petersburg och Leningrads län. De eventuella brotten kunde därför inte utredas av militäråklagaren.

Ett tjugotal personer ur den aktuella specialpolisstyrkan har förhörts inom ramen för brottsutredningen. De förnekar inte att de varit på plats, däremot hävdar de att de inte begått några brott. Inga seriösa utredningsåtgärder har vidtagits för att kontrollera deras uppgifter. Specialpolismyndigheten i Sankt Petersburg vägrade gå med på provskjutning av enhetens vapen (i syfte att jämföra med kulor som återfunnits på brottsplatsen). Denna vägran att bistå utredningen fick dock inte några efterräkningar, och någon analys av ammunitionen har således inte genomförts.

Men det finns också andra uppgifter om vilka som medverkade i Novyje Aldy. Journalisten Anna Politkovskaja skrev om massakern i en artikel i Novaja Gazeta den 5 februari 2004. Artikeln bär rubriken ”Kvitto på mord”, vilket syftar på en papperslapp som en rysk officer skrev och överlämnade till en av de tjetjenska familjerna innan han lämnade Novyje Aldy. Han förklarade att de skulle visa upp lappen för andra soldater som kom dit senare. På så sätt skulle de vara skyddade från nya övergrepp. På lappen stod följande text:
”Grabbar!!! Rör inte dessa invånare. Här har 245:e regementets 6:e motorskyttepluton varit. Plutonbefäl (signatur)”

I en videoinspelning som människorättsförsvararen Viktor Popkov gjorde bara några dagar efter massakern berättar också ett överlevande vittne att soldaterna själva presenterat sig som hemmahörande i ”245:e regementets 6 pluton”.

I ett annat sammanhang har staben för de Samlade federala trupperna (OGV) utfärdat ett brev med uppgifter om vilka förband som medverkat vid ”befrielsen” av Groznyj mellan 10 december 1999 och 10 februari 2000. Det 245:e motorskytteregementet från Moskvas militärområde finns med på listan.

Det finns ytterligare belägg för att det 245:e motorskytteregementet varit i det aktuella området. Överste Valerij Zjuravel, dåvarande vice befälhavare för inrikestrupperna i det nordkaukasiska militärområdet, har i artikelform berättat om hur de ryska trupperna intog Groznyj. Han beskriver bland annat hur styrkor från det 245:e motorskytteregementet och inrikestruppernas 674:e regemente kom fram till Tsimljanskaja-gatan den 4 februari, just den gata där flera av morden ägde rum nästa dag.

Efter Politkovskajas artikel vände sig Rysslands människorättsombudsman till militäråklagarmyndigheten för att få klarhet i om det gjorts några efterforskningar med anledning av den skrivna papperslappen. I svaret nämndes att den person som vid tidpunkten för massakern förde befäl över det 245:e motorskytteregementets 6:e pluton, löjtnant Sergej Novitjkov, ”tillfrågats” och då förklarat att han inte hade tjänstgjort i Novyje Aldy den 5 februari och därmed heller inte skrivit på någon papperslapp. Det framgår inte att några ytterligare åtgärder vidtagits för att kontrollera Novitjkovs uppgifter.

Flera öppet tillgängliga mediapublikationer ger dock tillsammans en bild som bekräftar att Novitjkov tvärtemot sitt eget påstående med största sannolikhet befann sig i området vid tidpunkten för massakern. Signaturen på papperslappen är slarvigt skriven, men den skulle kunna uttydas ”S. Nov” vilket naturligtvis vore komprometterande för Novitjkov. Med hjälp av en grafologisk undersökning skulle man sannolikt kunna fastställa om det var just Novitjkov som skrev lappen.

Oavsett om förövarna tillhör specialpolisen eller något militärförband är det uppenbart att ett stort antal människor mördats av representanter från statliga väpnade enheter. Men trots att händelsen anmäldes omedelbart dröjde det nästan en månad innan någon utredning överhuvudtaget inleddes. Och trots att militäråklagaren då – i mars 2000 – slog fast att operationen i Novyje Aldy genomförts av specialpolis från Sankt Petersburg, hölls inga förhör med soldater från den utpekade enheten förrän i oktober samma år.

Europadomstolen noterade flera uppenbara brister i den ryska brottsutredningen. Oacceptabla dröjsmål och frånvaron av självklara utredningsåtgärder tyder på att det inte funnits något intresse att fastställa det rättsliga ansvaret för massakern i Novyje Aldy.

Ryssland fälldes således på flera punkter, bland annat vad gäller rätten till liv. Dessutom fastslog Europadomstolen att brottsutredningarna varit ineffektiva.

Ryssland har betalat det utdömda skadeståndet till de sökande. Det är inte tillräckligt. För att uppfylla sina åtaganden enligt Europakonventionen bör Ryssland vidta åtgärder för att utreda massakern i Novyje Aldy och ställa de skyldiga till svars. En ny undersökning bör klargöra vilka enheter som deltog i ”upprensningaktionen”, och de ansvariga befälen för dessa enheter bör delges misstanke om delaktighet i mord. Särskilt bör dåvarande löjtnanten Sergej Novitjkovs eventuella delaktighet i massakern utredas.

« Till “brottsoffer”

« Till “misstänkta krigsförbrytare”