Bazorkina mot Ryssland

« Till “brottsoffer”

« Till “misstänkta krigsförbrytare”

Den ryske generalen Aleksandr Baranov beordrade framför nyhetskanalernas tevekameror att den tillfångatagne tjetjenske separatisten Chadzji-Murat Jandijev skulle avrättas. Jandijev fördes iväg och har inte synts till sedan dess. Europadomstolen fastslog att Jandijevs rätt till liv blivit kränkt. General Baranov går alltjämt fri.

 

Chadzji-Murat Jandijev skulle just fylla 24 år när han i augusti 1999 avbröt sina studier vid ett universitet i Moskva för att åka till Tjetjenien. I samband med detta förlorade hans mor, Fatima Bazorkina, kontakten med honom.

Den 2 februari 2000 fick Bazorkina plötsligt se sin son i ett reportage i tevekanalen NTV:s nyhetssändning. Reportaget visade hur den gripne Jandijev – iklädd kamouflagejacka – förhördes av en rysk officer i samband med att ryska styrkor hade tagit kontrollen över samhället Alchan-Kala.

Förhöret inför tevekameran avslutas med följande ord från den ryske officeren, dåvarande generallöjtnanten Aleksandr Baranov: ”Iväg med honom för fan, gör slut på den skit- stöveln – det är hela ordern. För iväg honom för fan. Kom igen, kom igen, kom igen, gör det då, iväg med honom, gör slut på honom, skjut honom för fan!”

Fatima Bazorkina började omedelbart söka efter sin son. Hon skrev brev till olika statliga myndigheter, och besökte fängelser och häkten i och utanför Tjetjenien. Men sökandet var förgäves.

Trots att Bazorkina genast anmälde sin son som försvunnen inleddes inte någon brottsutredning förrän ett och ett halvt år senare, i juli 2001. Utredningen var i praktiken vilande ända tills Europadomstolen i november 2003 meddelade Ryssland att man fått in en anmälan i ärendet. Generallöjtnant Baranov hördes till exempel inte om det inträffade förrän i juni 2004.

Det faktum att förhöret med Jandijev sändes i teve och därefter sparades på videokassett innebar unika förutsättningar för utredningen av fallet jämfört med de tusentals övriga försvinnanden som ägt rum i samband med Tjetjenienkonflikten. De som var centralt inblandade fanns alla på bild och gick därmed att identifiera.

Men det dröjde alltså lång tid innan några utredningsåtgärder vidtogs av de ryska myndigheterna. Och dessa åtgärder underkändes av Europadomstolen som i sin dom konstaterade att utredningen varit ineffektiv och inte bringat klarhet i omständigheterna kring Jandijevs försvinnande.

I brottsutredningen förekommer vittnesmål om att de tjetjener som greps i Alchan-Kala den 2 februari transporterats iväg i bussar till en ”filtreringspunkt” i byn Tolstoj-Jurt. Enligt samma källor dokumenterades varje gripande varpå de som kunde misstänkas ha befälsstatus fördes iväg till särskilda förhör av officerare från säkerhetstjänsten eller den militära underrättelsetjänsten. Trots det finns det inga uppgifter om att dessa officerare varken identifierats eller hörts inom ramen för utredningen.

Överhuvudtaget tycks det hos utredarna inte ha funnits något intresse av att få fram sanningen om vad som hänt Jandijev. Vid flera tillfällen beordrade faktiskt åklagare utredningsåtgärder mot bakgrund av intressanta vittnesmål eller faktauppgifter, men dessa order fördröjdes som regel kraftigt eller ignorerades helt.

Det finns ännu fler anmärkningsvärda inslag i den ryska brottsutredningen. Anklagelsen mot generallöjtnant Baranov avfärdas till exempel av utredaren med motiveringen att hans order inte hade gjorts reglementsenligt och att den därför inte kan ha uppfattats som en allvarligt menad order avsedd att åtlydas. Intressant i detta sammanhang är en intervju med CNN-producenten Ryan Chilcote som publicerats i en internetutgåva och som delvis återges i Europadomstolens dom. Chilcote var på plats i Alchan-Kala när Jandijev förhördes och han beskriver i intervjun hur Baranov en stund senare återkom till samma plats, där Jandijev fortfarande hölls kvar av några soldater:

When the general came through again, he got upset. “I told you to get rid of this guy!” The soldiers dragged the man to an armoured personnel carrier and drove him off. A Russian colonel came up to me and said: ”Hey, Ryan, want to shoot an execution?”

Från rysk sida förnekar man inte att Jandijev gripits och sedan försvunnit, däremot avvisas påståendet att han bragts om livet av ryska soldater, med hänvisning till att hans kropp inte återfunnits. Samtidigt visar Europadomstolens granskning att den ryska brottsutredningen ignorerat intressanta vittnesuppgifter.

I Rysslands redogörelse för brottsutredningen nämns bland annat ett vittnesmål från några ryska poliser som påträffat fem manslik (delvis kamouflageklädda) strax utanför Alchan-Kala den 17 februari 2000. Liken transporterades till Groznyj, där filmades de och fotograferades av medarbetare vid den lokala åklagarmyndigheten. Kropparna ska sedan ha förts till Mozdok i den intilliggande delrepubliken Nordossetien.

Det är förstås tänkbart att en av kropparna var just Jandijevs. Det ryska utredningsmaterialet hänvisar dock vidare till en rapport upprättad vid Inrikesdepartementets tillfälliga avdelning (VOVD) i Groznyj, där det meddelas att det inte finns några uppgifter om att fem oidentifierade kroppar inkommit till Mozdoks rättsmedicinska mottagning i februari 2000. En annan hänvisning görs till information från Groznyjs distriktsåklagarmyndighet om att det där aldrig gjorts någon brottsutredning angående de fem påträffade mansliken.

Varken den nämnda rapporten från Groznyjs VOVD eller informationen från distriktsåklagarmyndigheten finns emellertid med i det material som Ryssland skickade in till Europadomstolen.

Aleksandr Baranov, som alltså på goda grunder kan misstänkas för att ha beordrat en utomrättslig avrättning av Chadzji-Murat Jandijev, var vid den aktuella tidpunkten stabschef för de Samlade federala trupperna (OGV) och samtidigt stabschef för det Nordkaukasiska militärområdet. Han befordrades ett par månader senare till befälhavare för Urals militärområde. I juli 2004 återvände han till det Nordkaukasiska militärområdet, nu som befälhavare, och var sedan kvar där tills han med generals grad gick i pension våren 2009.

I maj 2000 belönades Baranov med en av Rysslands finaste statliga utmärkelser, ”Rysslands hjälte”, som tack för sina insatser i Tjetjenien.

Europadomstolen fällde Ryssland på flera punkter, bland annat vad gäller rätten till liv och rätten till frihet och säkerhet. Dessutom slog man som tidigare nämnts fast att brottsutredningen varit ineffektiv.

Ryssland har betalat det utdömda skadeståndet till Bazorkina. Det är inte tillräckligt. För att uppfylla sina åtaganden enligt Europakonventionen bör Ryssland vidta åtgärder för att utreda Jandijevs försvinnande och ställa de skyldiga till svars. Förundersökningen bör återupptas och otillräckligt hörda vittnen bör höras igen. Dessutom bör en grundlig utredning göras för att bringa klarhet i ärendet med de manslik som påträffades utanför Alchan-Kala den 17 februari 2000.

General Aleksandr Baranov bör därefter ställas inför rätta misstänkt för att ha beordrat en utomrättslig avrättning av den tillfångatagne tjetjenske separatisten Chadzji-Murat Jandijev den 2 februari 2000.

« Till “brottsoffer”

« Till “misstänkta krigsförbrytare”