Föreningsfriheten i Vitryssland

Föreningsfriheten i Vitryssland

Möjligheten för föreningar att verka fritt i Vitryssland är starkt kringskuren.

Överhuvudtaget utsätts de som opponerar sig mot Lukasjenka för konkreta förföljelser och trakasserier, ofta med mycket brutala inslag. Det kan handla om allt från fängslande och misshandel till att människor blir avskedade från sina arbeten eller relegerade från sina studier. Särskilt drabbade är de som i organiserad form försöker verka mot förtrycket.

Ett av de större problemen för vitryska enskilda organisationer är den obligatoriska registrering som krävs för att en förening ska kunna verka lagligt i Vitryssland. Precis som det krävs utgivningstillstånd för tidningar så finns det hos justitiedepartementet ett registreringssystem för enskilda organisationer.

För att bli registrerad krävs i sin tur en mycket omfattande ansökan från organisationen, ansökningar som ofta avslås av lätt sedda politiska motiv. Justitiedepartementet avvisar till exempel konsekvent nya registreringsansökningar från idéburna oberoende organisationer.

Men också de organisationer som faktiskt är registrerade riskerar hela tiden att bli av med sin registrering och stängas av myndigheterna, något som leder till en omfattande självcensur. Under den hittills mest intensiva perioden, 2003-2005, stängdes 347 enskilda organisationer av vitryska myndigheter.

Myndigheterna vill utåt ge sken av att man följer landets lagar. Därför stängs till exempel aldrig en organisation utan lagliga grunder, hur absurda dessa grunder än må te sig. Flera föreningar ansökte under 2007 om förnyad registrering, bland andra människorättscentret Vjasna, som verkat underjordiskt sedan 2003.

Sommaren 2007 lämnade Vjasna in en ansökan om att registrera “Den ideella människorättsföreningen Vjasna”. Den nya ansökan skedde samtidigt som FN:s kommitté för mänskliga rättigheter fastslagit att stängningen år 2003 stridit mot FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter.

Myndigheterna avslog dock den förnyade registreringsansökan. Som huvudsakligt skäl angavs att organisationens namn i alltför hög grad liknade namnet på den tidigare stängda organisationen. Dessutom hade kvittot på den erlagda registreringsavgiften enligt myndigheterna utformats på ett felaktigt sätt. Internationella människorättsorganisationer protesterade kraftfullt mot beslutet, som också överklagades till Högsta domstolen, där det emellertid fastställdes.

En annan anledning att stänga en organisation är till exempel att den saknar en lokal för sin verksamhet. Det är inte tillåtet att nyttja någon av medlemmarnas hem som lokal utan alla föreningar måste ha en kontorslokal. Många organisationer har blivit uppsagda från befintliga statliga hyreskontrakt och nekas nya kontrakt till rimliga priser (på senare tid har staten dessutom aviserat tiodubblade hyror för de enskilda organisationer som tillåts hyra lokal).

Privata hyresvärdar nekar också ofta hyreskontrakt efter påtryckningar från myndigheterna. Sammantaget har denna utveckling medfört en ond cirkel som hotar allt fler föreningars legala status: Utan lokal – ingen registrering, och utan registrering – ingen förening.

Det enda alternativet för en organisation som blivit av med sin registrering eller som nekas att registrera sig är att verka underjordiskt. Detta är möjligt men det medför stora svårigheter för organisationen. Utan registrering kan organisationen inte verka offentligt, den kan till exempel inte ha ett bankkonto, arrangera något evenemang, bjuda in gäster från utlandet, hyra en lokal eller ge ut en publikation.

Framförallt innebär det att den personliga säkerheten för medlemmarna åsidosätts, särskilt sedan paragraf 193 antogs 2006, vilken gör det kriminellt att vara aktiv i en icke-registrerad organisation. Detta utsätter de som arbetar inom de oregistrerade organisationerna för en ständig press och innebär dessutom att många personer avstår från att engagera sig i föreningar, av rädsla för att drabbas av repressalier. Trots det uppskattar man att det idag finns lika många oregistrerade organisationer som det finns registrerade, dvs. ungefär 2000.