Om Ryssland

Ryssland är världens till ytan största land och täcker delar av både Europa och Asien. Ryssland har cirka 142 miljoner invånare varav ungefär 10, 5 miljoner bor i huvudstaden Moskva.

I slutet av 1980-talet började Sovjetunionens (i vilken Ryssland var den enskilt största delrepubliken) dåvarande ledare, Michail Gorbatjov, att reformera landet. Slagorden var ”glasnost” (öppenhet) och ”perestrojka” (ombyggnad). Efter en misslyckad militärkupp 1991 föll Sovjetunionen och Ryssland utropades som självständig stat den 24 augusti 1991. Rysslands första president blev Boris Jeltsin som innehade sitt ämbete till 1999. Han efterträddes av Vladimir Putin, som satt som president fram till 2008, då han var tvungen att avgå på grund av att den ryska konstitutionen inte tillåter en längre ämbetstid än två mandatperioder i följd. Rysslands tredje president blev Dimitrij Medvedev. Putin fortsatte som premiärminister under Medvedev fram till 2012 då Putin valdes till sin tredje mandatperiod som Rysslands president. Det ryska ”tandemstyret” har kritiserats och protesterna mot Putins återtillträde som president har varit omfattande i landet.

Putins politik har underminerat demokratin och begränsat mediernas frihet (för exempel, se nedan). Mandatperioden för den sittande presidenten har förlängts till sex år, mot tidigare fyra. En sjuprocentspärr för partier som vill ta sig in i Rysslands parlament (Duman) har införts. Under presidentvalet 2012 förekom även oegentligheter och valet kritiserades skarpt av OSSE: s valobservatörer.

Det oberoende civila samhället har varit under attack sedan Putin tillträdde som president 2000. Det mest uppseendeväckande var när Ryssland 2006 antog en mycket repressiv lagstiftning som tydligt inskränker föreningsfriheten. År 2002 antogs en extremistlagstiftning som använts av regimen för att tysta regimkritiker. Exempel på organisationer som är särskilt utsatta är sådana som jobbar med mänskliga rättigheter, valövervakning, korruptionsbekämpning eller helt enkelt uttrycker regimkritik. Sedan Putin återtillträdde som president våren 2012 har kränkningarna av de mänskliga rättigheterna accelererat. Nya lagar och lagförslag som inskränker yttrande, mötes- och föreningsfriheten har antagits på löpande band. En tydlig linje är att regimen försöker tysta de kritiska rösterna genom att avskräcka folk till engagemang. Nedan ska några exempel få illustrera hur regimen tystar organisationer som inte är välkomna att agera i det ryska samhället.

Krångliga registreringsprocesser. Det är inte olagligt för organisationer att agera i Ryssland utan att de registrerats. De kan dock inte öppna bankkonton utan att vara registrerade vilket exempelvis försvårar att ta emot ekonomiskt stöd. Registreringsprocessen är omfattande, svårbegriplig och tidskrävande. En registreringsprocess kan pågå i månader och ibland till och med år. Även så små fel som ett stavfel kan leda till att en ansökan avslås. Dessutom är lagen om registrering mycket vagt formulerad vilket öppnar upp för ett godtycke hos handläggarna. Redan registrerade organisationer måste skicka in nya registreringsdokument om förändringar sker inom organisationen, till exempel då en ny kontorchef anställs. De måste betala nya registreringsavgifter varje gång, en avgift som 2010 höjdes kraftigt.

Byråkratiska trakasserier. Ofta är trakasserierna samordnade från flera olika håll. Det kan handla om olika statliga myndigheter som utför inspektioner, allt från skattemyndigheten till brandskyddsmyndigheten. Datorer kan beslagtas och omfattande rapporter krävas in. Exempelvis fick organisationen Transparency International i uppgift att lämna in samtliga av organisationens dokument för granskning. Detta meddelande fick de ta emot klockan 10 på förmiddagen, och klockan 12 samma dag skulle allt vara inlämnat.

Utländsk finansiering. Många organisationer som inte är regimtrogna i Ryssland är beroende av utländsk finansiering. Den ryska staten är öppet fientliga mot dessa organisationer då de misstänks för att gå andra staters ärenden för att underminera den ryska staten. På grund av detta utsätts dessa organisationer för extra många inspektioner från flera olika myndigheter. Dessutom måste givaren godkännas av staten för att de ekonomiska medlen ska bli skattebefriade.

Den långsamma byråkratin, de komplicerade kontakterna med myndigheterna och de vagt utformade lagarna sammantaget gör att det finns enorma svårigheter för regimkritiska organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati. Istället för att verka för frihet blir de tvungna att lägga ner oerhört mycket tid på att uppfylla de byråkratiska krav som ställs på dem. Detta gynnar självklart regimen och missgynnar försvararna av det oberoende civilsamhället. Sedan Putin återtillträdde som president har inskränkningarna mot organisationer med utländskt stöd exploderat. Nya lagar som antagits kommer att om de tillämpas tvinga regimkritiska organisationer att upphöra med sin verksamhet eller utföra delar av den illegalt och underjordiskt.

Fysiska inskränkningar, mord, hot, misshandel och fängelse. Utöver de byråkratiska inskränkningarna av civilsamhället förekommer även fysiska attacker mot dem som engagerar sig i regimkritiska organisationer. Under 2009 försämrades situationen och flera människor mördades på grund av sitt engagemang och många andra misshandlades och hotades. Bara under 2009 mördades sju regimkritiska aktivister, däribland en journalist, en jurist och flera människorättsförsvarare. En annan effektiv metod som ryska myndigheter använder sig av för att tysta de kritiska rösterna är att efter politiskt motiverade rättegångar fängsla människorättsförsvarare. Ofta använder man sig av lagar om ekonomisk eller annan brottslighet som täckmantel.        

Inskränkningar av mötesfriheten. Mötesfrihet är i teorin tillåten i Ryssland genom att den garanteras av den ryska konstitutionen. I praktiken krävs tillstånd från myndigheterna för att genomföra en protestaktion. Detta resulterar ofta i att regimkritiska sammankomster nekas tillstånd samtidigt som de regimvänliga sammankomsterna medges tillstånd, ibland på samma ställe, tid och datum där de regimkritiska nekats. Då sammankomster för de regimkritiska organisationerna tillåts förvisas de ofta till avlägsna, gärna folktomma, platser eller andra tidpunkter då färre människor rör sig utomhus. Vanligt är också att deltagare och arrangörer hindras från att ta sig till protestplatsen. De protestmöten som ändå genomförs skingras ofta av polis, ibland med våld. Mötesfriheten har inskränkts ytterligare med nya lagar med kraftigt höjda böter vid demonstrationer i syfte att avskräcka från engagemang.

Inskränkningar av yttrandefriheten. Möjligheten att sprida information via medier är i Ryssland starkt begränsad. Den huvudsakliga informationskällan i Ryssland är televisionen men alla stora tevekanaler är i princip statskontrollerade. Det finns några fria lokala radiokanaler och vissa oberoende tidningar, dessa har dock en liten spridning. Internet är i huvudsak fritt men det förekommer försök till censur, bland annat genom cyberattacker eller åtal mot bloggare enligt en anti-extremismlagstiftning som infördes 2002. Sommaren 2012 antogs ytterligare nya lagar som ger möjlighet till censur av Internet. Dessutom är tillgången till Internet begränsat, särskilt på landsbygden. Detta sammantaget gör att huvuddelen av informationsflödet är kontrollerat av staten.

Är du intresserad av att läsa vidare om Ryssland och ryska regimkritiska organisationers kamp för ett fritt civilsamhälle och mänskliga rättigheter? Läs då gärna Östgruppens rapport ”Så tystas de kritiska rösterna”. För mer information kontakta gärna Östgruppen.

Följ också den löpande utvecklingen i Ryssland på vår blogg och nyhetssida “iöst.nu“.