Öka demokratibiståndet till Ryssland och förmedla det rätt
[13 september 2008] Under förra tisdagens informationsstund i riksdagen meddelade utrikesminister Carl Bildt att Sveriges stöd till den ryska demokratirörelsen kommer att återinföras. Beskedet är mycket glädjande och ger ny näring till hoppet om en positiv säkerhetspolitisk utveckling i Europa. Det återstår dock att se hur omfattande den nya satsningen blir. Såväl de ekonomiska ramarna som de konkreta formerna är ännu oklara.
Händelseutvecklingen i Georgien har återigen visat Rysslands oförmåga att leva upp till ingångna avtal och folkrättsliga åtaganden. De nu aktuella övergreppen måste liksom tidigare kränkningar av mänskliga rättigheter fördömas skarpt och kompromisslöst.
Men en hållbar säkerhet i regio nen kan bara byggas genom att Ryssland integreras i en euro peisk gemenskap baserad på ömsesidig respekt och förståelse. Vägen dit går inte via militär upprustning och internationell isolering. I stället måste de många ryssar som vill se en demokratisk utveckling få ett tydligt och konkret stöd från omvärlden.
Därför är omprövningen av det olycksaliga beslutet att strypa stödet till den ryska demokratirörelsen särskilt välkommet just nu. Men innan vi fått se i vilken omfattning och under vilka former som det nya stödet kommer att genomföras är det för tidigt att jubla. De signaler som häromdagen sändes ut från Bildt och tidigare även från biståndsminister Gunilla Carlsson är mycket vaga.
Ett frågetecken rör hur mycket pengar som regeringen nu är beredd att satsa. Det krävs omfattande åtgärder för att få Ryssland på rätt väg igen. Den demokrati rörelse som ännu finns kvar behöver mer hjälp än någonsin. Inom det civila samhället finns enskilda organisationer som verkar för demokrati i stark motvind. Och oberoende journalister som fortsätter värna den fria pressen tar stora personliga risker.
Att inte bara återställa utan också öka stödet vore ett bra sätt för Sveriges regering att leva upp till sin ofta uttalade ambition att demokrati och mänskliga rättigheter skall vara en ledstjärna för det svenska utvecklingssamarbetet.
En annan fråga gäller hur demokratistödet ska förmedlas. Det lär knappast vara aktuellt att skänka pengar på bilateral statlig nivå. I stället bör biståndet kanaliseras via en bred krets av icke-statliga aktörer, precis som man redan gör i till exempel Vitryssland. Därför bör också regeringen snarast bjuda in relevanta aktörer till samråd om hur man med gemensamma krafter ska kunna åstadkomma ett så effektivt demokratibistånd som möjligt.
« Tillbaka
