Hur ser det politiska förtrycket ut?
Mest kända utomlands är kanske de politiska "försvinnanden" som flera kända personer i oppositionen råkat ut för i Vitryssland. Tevefotografen Zmitser Zavadski, förre talmannen i parlamentet Viktar Hankar, förre inrikesministern Jury Zacharenka och affärsmanen Anatol Krasovski försvann alla 1999-2000 och har sedan dess inte hörts av. En utredning som genomfördes av Europarådet visade att personer i president Lukasjenkas närmaste krets sannolikt varit inblandade i försvinnandena.
En annan form av förtryck utgörs av falska rättsprocesser där oppositionella anklagas och döms för brott som de aldrig begått eller fall där myndigheterna arbetar selektivt och fäller just oppositionella krafter för brott som även begås av många andra.
Ofta tar domstolarna till strängast möjliga straff och man har på så sätt lyckats hålla ett flertal regimkritiker på tryggt avstånd från den politiska arenan under senare år. Enligt lag kan inte heller den som dömts för vissa brott väljas till politiska uppdrag, med andra ord är detta en effektiv metod för regimen att bli av med sina politiska motståndare.
Ytterligare en metod som tillämpas flitigt är något som kallas "administrativ bestraffning", det vill säga att människor som deltagit i t.ex. demonstrationer mot regimen grips och sätts i fängelse i upp till 15 dagar eller döms till böter. Vid dessa massgripanden visar ordningsmakten ofta prov på en grym brutalitet, syftande till att avskräcka från nya demonstrationer och protester.
På ett mer vardagligt plan gör sig det politiska förtrycket påmint på så sätt att människor som deltar i regimkritiska aktioner utsätts för allehanda repressalier. De kan förlora jobbet eller sin plats vid universitetet, de blir av med sin bostad eller sitt studiemedel osv.
Regimen har i det närmaste total kontroll över massmedia och sprider där sin propaganda om att Lukasjenka är en garant för stabilitet och välfärd, medan oppositionens företrädare utsätts för ständig smutskastning.
Man har också genomfört en kampanj riktad direkt mot det civila samhället, och särskilt då mot de organisationer som arbetar för demokratiska reformer och mänskliga rättigheter.
Bristen på demokrati har varit särskilt tydlig i samband med de parlaments- och presidentval och val till de lokala parlamenten som hållits sedan Lukasjenka kom till makten.
