Vilka är de demokratiska krafterna?
De demokratiska krafterna i dagens Vitryssland kan delas upp i olika grupperingar, bland andra oppositionspolitikerna, de oberoende journalisterna och det civila samhället. Kanske bör man snarare tala om olika funktioner, eftersom en och samma person kan sitta på flera stolar samtidigt och t.ex. vara aktiv inom såväl ett politiskt parti som i en människorättsorganisation.
Det finns flera politiska partier i Vitryssland, bland de mer framträdande inom oppositionen idag är Vitryska folkfronten, Förenade Medborgarpartiet och Kommunistpartiet. Vitryska folkfronten är i grunden en gräsrotsrörelse som bildades i slutet av 1980-talet. Kärnan i Förenade medborgarpartiet utgörs snarare av personer som tidigare innehaft maktpositioner i det vitryska samhället; ekonomer, f.d. höga tjänstemän inom statsbyråkratin osv.
Inför presidentvalet 2006 enades stora delar av den politiska oppositionen bakom en gemensam kandidat till presidentposten, ALjaksandr Milinkevitj. Det innebar en stor framgång för oppositionen som tidigare haft svårt att komma överens i sitt motstånd mot regimen. Milinkevitj lyckades också få stöd hos en ganska stor del av befolkningen, även om han var chanslös mot det valfusk som myndigheten använde sig av.
Efter presidentvalet 2006 förekom återigen splittringstendenser inom oppositionen. Milinkevitj har bildat en egen rörelse ("för frihet") samtidigt som de tidigare etablerade oppositionspartierna har fortsatt sin verksamhet på var sitt håll. Vissa försök att anta gemensamma program har gjorts, dock med blandad framgång.
Flera av oppositionspartierna har starka band till människorättsrörelsen och de har i stor utsträckning valt att ägna sig åt människorättsfrågor även på den politiska scenen. Något politiskt alternativ till Lukasjenka har man sällan presenterat. Regimens närmast totala mediestyrning har gjort det svårt för oppositionen att nå ut till väljarna, och genom valfusket har oppositionen blivit helt utan inflytande.
Det finns också oberoende journalister i Vitryssland, även om deras arbetsvillkor blir allt svårare för varje år som går. Några av dem har dömts till fängelse och böter för förtal av presidenten, efter att de publicerat regimkritiska artiklar. Annars gäller rent allmänt att oberoende massmedia för en osäker tillvaro. Det är vanligt med trakasserier från myndigheternas sida. Upplagor beslagtas, statliga tryckerier vägrar ta emot deras beställningar, den statliga institution som har monopol på landets tidningsdistribution har vägrat inkludera flera av de oberoende tidningarna i sin prenumerationskatalog etc. I praktiken har detta lett till att bara ett fåtal oberoende tidningar - med begränsade upplagor - finns kvar.
Etermedierna står under hård statlig styrning, medan Internet ses fortfarande som en möjlig kanal för spridning av oberoende journalistik. Antalet personer med tillgång till Internet är begränsat men växer för varje år. Samtidigt gör myndigheterna vad de kan för att stoppa misshaglig information. I samband med protestdemonstrationer och politiska val blockeras ofta oppositionens hemsidor.
I dagens situation är människorättsförsvararna utan tvekan en av de viktigaste demokratiska krafterna. De ser som sin primära uppgift att uppmärksamma och agera mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Därigenom fungerar de hela tiden som en viktig informationskälla för människor såväl i Vitryssland som i utlandet. Samtidigt är den kritik som de riktar mot regimen effektiv, eftersom den inte kan avfärdas med anklagelser om att tjäna någons politiska eller ekonomiska intressen.
En av de organisationer som arbetar på det strikt människorättsliga området är Östgruppens samarbetsorganisation Vjasna [länk]. Idag är den Vitrysslands kanske främsta människorättsorganisation.
Efter att regimen under flera år hade försökt försvåra förutsättningarna för hela det civila samhället att verka fritt, tog man 2003 till storsläggan: Man inledde ett brett angrepp mot enskilda organisationer.
